40. Call of Duty 4

Format: Xbox 360 Release: 2007-11-09

Spelet som förstörde Halo 3-upplevelsen för mig. Efter att ha spelat igenom enspelarkampanjen och sedan spelat ett stort antal timmar multiplayer online, kunde jag helt enkelt inte gå tillbaka till Halo 3. Men precis som i Bungies spel var kontrollen helt perfekt, men ändå lite bättre, och man fick här en mer arkadliknande spelupplevelse, där varje onlinematch gick snabbt och man fick belöningar beroende på hur bra man var. Just dessa belöningar var det som fick mig att fortsätta spela, för jag ville hela tiden bli tillräckligt hög level för att få ett nytt vapen eller nya perks.

För det är i multiplayern som detta spel briljerar, nog för att jag ändå fattade tycke för kampanjen och inte alls bara såg den som en introduktion till multiplayerdelen. Med CoD 4 satta Infinity Ward en ny standard för vad man kan förvänta sig av online-fps.

39. Halo: Combat Evolved

Format: Xbox Release: 2002-03-14

Med Halo revolutionerade Bungie hela genren. Aldrig tidigare hade man sätt ett så pass bra anpassat fps-spel kunna spelas med en vanlig handkontroll. Med en episk story och ett varierande gameplay är Halo utan tvekan mitt favoritspel på den gamla hederligaXboxen. Jag fick det tillsammans med Midtown Madness 3 när jag köpte maskinen, och då hade jag störst förväntningar på MM3, eftersom jag diggade de två tidigare delarna starkt. Men det blev föga förvånande Halo som blev det spel som snurrade varmast i konsolen.

38. Guitar Hero 2

Format: Xbox 360 Release: 2007-04-06

Musikspel var inget som jag hade något intresse för innan jag skaffade mig en 360 för andra gången. Innan handlade det främst om karaokespel och diverse dansspel, och jag kände väl att det inte riktigt var något för mig. Men när jag väl bestämde mig för att införskaffa GH2 blev jag helt fast. Man började sakta men säkert spela igenom easy, som kändes svårt i början, men som sedan blev allt lättare ju mer man spelade. Helt plötsligt var man på expert och allt blev så himla mycket roligare; det kändes som om man faktiskt spelade gitarr på riktigt, fast ändå inte på något sätt.

Efter GH2 har jag nästan införskaffat alla GH- och Rock Band-spel som kommit och gillar fortfarande spelen, men det börjar ju bli lite uttjatat nu när det kommer flera titlar om året. Det jag gillar mest med spelet, eller egentligen hela konceptet, år att man ständigt blir bättre och ser resultatet direkt.

37. Need for Speed 2 SE

Format: PC Release: 1998-02-02

Med dagens mått mätt står sig spelet inte särskilt bra, men när man var yngre och alternativen inte var bättre så slog ingenting NFS 2. Spenderade otaliga timmar med detta spelet tillsammans med kompisar och kommer ihåg att jag tyckte att grafiken var bland det snyggaste jag sett. Det är för övrigt det första spelet jag spelade i serien.

36. Pokémon Red

Format: Game Boy Release: 1999-05-10

”Gotta’ catch ‘em all”.

Jag gick i andra klass när spelet släpptes och på rasterna var just Pokémon i princip det enda det pratades om. Med allt krimskrams runt omkring i form av spelkort och tv-serier så var man ju bara tvungen att införskaffa spelet också. Jag var inte så väl insatt i stridssystemet i sig, men konceptet gillade jag, mycket på grund av att det är en ganska så förenklad variant av de japanska rollspelen, som jag ännu inte riktigt fattat tycke för. Numera spelar jag inte spelen längre, utan avnjuter istället mer vuxnare spelupplevelse, trots att det inte är något fel på spelen i sig.

Hela hysterin kring Pokémonspektaklet är väldigt fascinerande och visst får man fortfarande starka nostalgikänslor när man ser bilden ovan?