10. The Legend of Zelda: Majora’s Mask
Format: Nintendo 64 Release: 2000-11-17
Att Nintendo kan leverera, det vet jag. Men att de skulle lyckas ge ut två så pass bra Zelda-spel till N64:an hade jag nog inte räknat med. Det hade inte riktigt samma känsla som Ocarina of Time, men bjöd på ett annorlunda upplägg som kanske inte kändes lika mycket Zelda, men var ack så underhållande att spela. Bara att försöka samla på sig så många masker som möjligt var väldigt roligt.
9. GoldenEye 007
Format: Nintendo 64 Release: 1997-08-25
Det första FPS-spelet jag spelade på konsol, i princip också det första FPS-spelet jag spelade överhuvudtaget, bortsett från Doom och Quake på PC. Med dagens mått mätt är kontrollen under all kritik, men den fungerande alldeles fantastiskt bra för sin tid och bjöd på många intensiva multiplayermatcher mot kompisarna.
8. Tekken 3
Format: Playstation Release: 1998-11-10
Efter Tekken 2 hade jag skyhöga förväntningar på nästa del som på förhand verkade riktigt lovande. Jag spenderade större delen av mina sparade veckopengar till att köpa spelet strax efter release. Det var med ett leende på läpparna jag kunde konstatera att Namco överträffat sig själva den här gången.
Så fantastiskt snyggt, så snygga animationer och så slipade karaktärer hade jag aldrig tidigare sett i ett spel. Ett spel som för min del levde vidare långt in på Playstation 2-eran.
7. Crash Bandicoot
Format: Playstation Release: 1996-11-01
Jag hade spelat detta hos en kusin något år innan jag själv införskaffade det. Det blev mitt första inköp till Playstationet, och är förmodligen det spelet jag hade mest roligt med sätt till spelglädjen. Crash är inget vanligt plattformsäventyr, utan bjuder på en lite annan vinkel, som förutom enstaka vanliga plattformselement främst ses från ett perspektiv där man springer in mot skärmen.
Nog för att spelet inte fick det varmaste mottagandet av spelpressen, men för min del var det något nytt och annorlunda till en genre som behövde just det, något nytt. Just det är en stor anledning till att jag inte alls var lika förtjust i Nintendos motsvarighet på den tiden – Super Mario 64.
6. DuckTales
Format: Nintendo Entertainment System Release: 1990-12-14
Numera kan det vara svårt att tro att så kallade licensspel någonsin kan bli bra, men det finns ju så klart undantag, och DuckTales är ett av dem. Baserat på tv-serien med samma namn, fick man som Farbror Joakim bege sig ut på äventyr och hitta skatter, så att han om möjligt kunde bli ännu förmögnare.
Man har lyckats leverera på i princip alla punkter, gameplayet är bra, det visuella är bra och musiken är fantastisk och hyllas av många än idag som bland det bästa någonsin.
5. Diablo 2
Format: PC Release: 2000-06-29
Blizzard kan det här med spel, det är en sak som är säker. Jag skaffade det något år efter att det hade släppts efter att jag fått tips om det av några klasskompisar som hade införskaffat det. Men till en början tyckte jag inte alls om det sådär jättemycket. Men några år senare började jag spela igen, men nu tog jag mig ut online. Då blev det ett helt annat spel, som bjöd på en helt annan upplevelse.
Det är lite föråldrat idag och det saknas ganska mycket innehåll på de högre levlarna, men personligen tycker jag väldigt mycket om att utveckla en karaktär från start och se hur den blir starkare och får bättre utrustning. Att sedan kunna göra detta med andra människor och byta saker med varandra förstärker denna upplevelse något enormt.
Blizzard är även kända för sina fantastiska mellansekvenser, och det är inget undantag här. Att de ser så fantastiskt snygga ut gör att jag tar till mig historien bättre, och jag tycker att de gör ett riktigt bra jobb med att berätta storyn kring alla de universum som de skapat.
4. Gran Turismo
Format: Playstation Release: 1998-05-08
Trots att man finslipat och byggt vidare på serien efter detta, så tycker jag inte att uppföljarna når upp till samma kvalitet och känsla som det mästerverk som det första spelet är. Det innehåller inte 1000-tals bilar eller massvis med banor, men det finns tillräckligt många.
Att det inte finns skademodeller i spelet ser jag bara som positivt, för jag blir bara irriterad när jag i spel som exempelvis GRID kör in i ett räcke och sedan får åka med en bil som styr mot höger hela tiden. Jag är inget stort fan av bilspel, men Need for Speed och Gran Turismo har alltid legat varmt om hjärtat, Need for Speed för dess körglädje och Gran Turismo för dess stora möjligheter att trimma och skräddarsy sina bilar.
3. World of Warcraft
Format: PC Release: 2005-02-11
Den allra första karaktären jag gjorde var en Night-Elf Warrior. Det var fem år sedan. Efter det har jag levlat upp tre stycken karaktärer till level 60 under vanilla WoW, en till 70 under TBC och fem karaktärer under WoTLK, varav tre är 80 och två är runt 70-strecket.
Ingenting i spelväg klår den känslan jag upplevde när jag för första gången reste genom Ashenvale, dödade sista bossen i BFD eller nådde till level 60 med min warrior. Det är inte en lika magisk upplevelse att strosa genom den fantastiska världen som Azeroth faktiskt är, men det är ändå en speciell känsla jag får när jag skapar en ny karaktär och får uppleve dennes resa från botten till toppen.
Det är fascinerande att se hur Blizzard lyckats så bra med att få ihop ett system, där det finns så många faktorer att ta hänsyn till, både vad gäller PvE och PvP.
Kort och gott ett fantastiskt spel som alla åtminstone borde prova på en gång.
2. The Legend of Zelda: Ocarina of Time
Format: Nintendo 64 Release: 1998-11-21
Med Ocarina of Time introducerades jag för första gången för Link, och jag har varit fast i hans värld sedan dess. Det var en speciell känsla jag fick när jag tog mina första stapplande steg i Hyrule.
Jag bjöds på en upplevelse jag aldrig tidigare varit med om, en sagolik berättelse med stora delar äventyr och pussel. Det har den där lilla mystiken kring sig som bara Nintendo och Miyamotos mannar kan leverera. Förutom en bra miljödesign och bra integration av pusslen så har man producerat ett soundtrack som är bland det bästa och mest minnesvärda jag någonsin hört i ett spel.
1. Super Mario Bros. 3
Format: Nintendo Entertainment System Release: 1991-08-29
Om jag fick välja ett enda spel som representerar spelglädje som bäst så väljer jag tveklöst SMB 3. Om man slår upp ordet i ett lexikon så skall SMB 3 stå som definition. Det finns nog inget spel som jag haft så roligt med under hela min uppväxt, och då har jag ändå varit spelintresserad i princip ända sedan femårsåldern. Jag minns hur jag och mina systrar körde varannan bana för att till slut nå till Bowser, som jag måste erkänna att jag bara nått ett fåtal gånger.
Men det har aldrig stoppat mig från att spela det igen. För det är inte för att jag vill eller behöver nå slutet som jag spelar det, det är för att jag så himla roligt på vägen dit. Det är så fantastiskt i all sin enkelhet. Det har minnesvärda melodier som för alltid kommer att vara mig nära. Banor som är perfekt designade och med power-ups som är helt klockrena, men som ändå har det där barnsligt roliga över sig som bara Nintendo kan skapa.
Om man bara ska spela ett enda spel under sitt liv, spela då för guds skull Super Mario Bros. 3.