50. Bioshock
Format: Xbox 360 Release: 2007-08-24
Ett spel som kanske inte var så revolutionerande som utvecklarna ville få det att vara. Men känslan man får i Rapture är unik och man har verkligen lyckats med att få till art-deco stilen. Det var en intressant take på stridssystemet där man blandade gammalt hederligt skjutande med ett antal plasmider, som kan användas i symbios med varandra för att döda fienden på olika och effektivare sätt.
Men vad de kunde gjort bättre är att på något sätt tvinga spelaren att använda de olika plasmiderna som finns, för man kunde egentligen bara köra igenom spelet genom att endast använda sig av vanliga vapen. Handlingen ser jag inte som det viktigaste i spelet och jag måste erkänna att jag bara fann den måttligt intressant och den blev aningen långdragen mot slutet. Men det övergripande intrycket av spelet och stämningen i Rapture gör att det platsar på min lista.
49. Grand Theft Auto IV
Format: PC Release: 2008-12-03
Det enda GTA-spelet jag spelat igenom storyläget på. Visst har jag kört även de första spelen på PC och även GTA 3 och dess efterföljare; men på den tiden fann jag inte storyn tillräckligt intressant, eller så var jag helt enkelt för ung för att förstå vad den gick ut på. Men med fyran var det annorlunda. Jag satt flera timmar i sträck tills jag till slut klarade det. Skillnaden här var att jag inte utnyttjade all den frihet som serien numera till stor del bygger på. När jag var yngre gillade jag hela sandboxkonceptet till en mycket större grad än vad jag gör nu, och kanske är det därför som spelet hamnar så långt ner på listan.
Visst kan det vara kul att bara strosa runt ibland och bara göra vad man vill, men då gör jag faktiskt hellre andra saker där jag faktiskt gör framsteg i spelet. Rockstar har i och med GTA 4 övertygat mig om att de är mästare på att berätta bra historier, med karaktärer som man kan relatera till. Jag har inte spelat de två expansionerna men ser helt klart fram emot nästa del i serien.
48. Braid
Format: XBLA Release: 2008-08-06
Har inte så jättemånga Live Arcade-spel i min ägo, men av de jag har är förmodligen Braid det absolut allra bästa och mest unika. Ett pusselspel där tiden spelar en central roll i ditt uppdrag att rädda prinsessan. Man bjuds på oerhört vackra handmålningar som i rörelse är bland det finaste jag sett i ett spel. Pusslen blir allt svårare ju längre in i spelet man kommer och kräver lite eftertanke ibland. Ett spel som kort och gott är väl värd sitt pris.
47. Portal
Format: Xbox 360 Release: 2007-10-09
Ja, vad ska man säga. Portal var inte precis vad jag förväntade mig att Valve skulle släppa i samband med releasen av Half-Life 2: Episode 2, men jag är glad att de gjorde det. För här har man verkligen visat vad man kan göra med förstapersonsperspektivet i pusselsammanhang. Att något som i grunden är väldigt enkelt kan bli riktigt komplicerat och roligt trodde jag inte, men Valve har verkligen lyckats med Portal.
Jag trodde inte från början att jag skulle gilla det, men så här i efterhand tycker jag faktiskt att Portal är den bästa delen i hela Orange Box. Ser helt klart fram till Portal 2, som nu även kommer till Mac <3
46. Mario Kart Wii
Format: Xbox 360 Release: 2008-04-11
Ända sedan N64:ans tid har jag varit en trogen Mario Kart-spelare. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat med detta, men det tog mig bara ett par dagar att spela igenom alla Grand Prix-turneringar på alla svårighetsgrader och sedan dess har jag spenderat en stor del tid med multiplayer, både på internet och lokalt. Och det är just i multiplayerdelen som spelet verkligen glänser.
Om man har några kompisar över så är förmodligen Mario Kart det bästa att lira, för här har verkligen alla lika stor chans att vinna och det finns ingenting mer tillfredsställande än att skicka iväg ett blått skal på den som ligger först. Med Wii-spelet utvecklade man inte så mycket i spelets inslag eller upplägg; utan man har istället lagt till en mängd karaktärer, onlinefunktioner, rörelsekänslighet och gjort spelet mer lättillgängligt, vilket passar ett spel som Mario Kart som hand i handsken.
45. NHL 10
Format: Xbox 360 Release: 2009-09-18
En klassiker som bara blir bättre och bättre för varje år som går. Egentligen kanske NHL 08 förtjänar platsen mer eftersom att steget från 07 till 08 var betydligt större än den från 09 till 10; men EA har i och med förra årets spel finputsat det mesta vad gäller spelbarhet och hockeykänsla. Det finns inte så mycket att justera och göra bättre förutom att förbättra målvakterna och fixa till animationerna lite, för övrigt ett väldigt bra spel som är som bäst när man lirar med eller mot någon annan.
44. Super Smash Bros. Melee
Format: Gamecube Release: 2002-05-24
Av många utsett till det bästa spelet på Gamecube, jag håller inte riktigt med, men det är absolut ett av de bästa spelen till konsolen. Nintendo bredde på med extra allt och bjöd på flertalet nya spellägen. Med en mängd karaktärer och banor var Super Smash Bros. Melee det självklara valet när man ville ha lite kul med kompisarna. För vad är inte roligare än att som Link slå allt vad man har på Pikachu?
43. Heavy Rain
Format: Xbox 360 Release: 2010-02-24
Inte så mycket att säga om Heavy Rain egentligen, har man väl testat det så inser man snabbt att det här är någonting annorlunda och väldigt intressant. Att man presenterar spelet på ett så oerhört bra sätt, introducerar en ny spelupplevelse – en utveckling av peka-klicka-genren; gör att spelet är väl värd sin plats på listan över de bästa spelen. För att läsa mer om vad jag tycker om spelet, läs min recension här.
42. Halo 3
Format: Xbox 360 Release: 2007-09-26
Hypen inför Bungies tredje och sista del i trilogin var nästan ofattbart stor, från både mig och alla fans av spelserien världen över. I efterhand tycker jag inte att man infriade alla de förväntningar jag hade på spelet, men efter en halvdan andra del är Halo 3 ändå ett värdigt slut på Master Chiefs episka äventyr. Finputsningar lite här och var, men det bästa med spelet var ändå multiplayern, som dock fick se sig besegrad av CoD 4 som kom knappa två månader efter.
41. God of War
Format: Playstation 2 Release: 2005-06-21
Spelet som introducerade mig till hela hack’n'slash-genren och som gjorde det med bravur. Jag var tidigt skeptiskt till konceptet med QTE-events, men man lyckades implementera det på ett bra sätt som snarare lyfte spelet till högre höjder och lät Kratos göra mer avancerade och framförallt mer brutala och snyggare attacker/avslutningsmoves.
Strider och bossfighter blandades på ett bra sätt men båda plattformande och pusselement och tillförde en variation till spelet, som annars förmodligen hade känts aningen repetitivt. Kontrollen kändes tight och blev en måttstock för kommande spel i genren, åtminstone för egen del.