Nu har jag äntligen spelat igenom Heavy Rain; spelet som skulle revolutionera genren och bjuda på en unik spelupplevelse.

Handlingen kretsar främst kring Ethan Mars, vars liv tycks vara helt perfekt, med två barn och en fru som han älskar. Men under hans äldsta son Jasons födelsedag händer någonting. Familjen åker till ett köpcentra för att inhandla diverse saker till sonens kalas och Jason försvinner i ett ögonblicks sekund.

Ethan blir genast orolig och beger sig genast iväg för att leta reda på honom. När han till slut hittar honom dröjer det inte lång tid tills han är borta igen, och denna gången blir inte utfallet lika positivt.

Jason håller på att bli påkörd av en bil när han går över gatan utanför köpcentret och Ethan gör allt för att rädda sin son. Han slänger sig framför bilen i hopp om att det inte ska vara för sent.

Men det var för sent.

Det är efter denna händelse som storyn börjar utvecklas och ta sin fart. Ethan är i känslomässig obalans, har separerat från sin fru och har dålig kontakt med sin son Shaun. Och runtom i staden härjar en seriemördare, som kidnappar barn och lämnar dom att dö i regnvattnet, tillsammans med en origami och en orkidé.

Mördaren har härjat under flera års tid och förstört flertalet familjer. Och det är kring dessa mord som spelet nu handlar om, tillsammans med en annan händelse som jag inte tänker nämna här utan lämnar till er att själva få upptäcka.

Man får följa tre personer utöver Ethan; Madison Paige – en journalist med sömnproblem och som oväntat blir indragen i handlingen, Norman Jayden – en profilerare från FBI som hjälper den lokala polisen att lösa fallet och så även Scott Shelby som är en privatdetektiv anställd av de drabbades familjer.

Ur dessa fyra personers perspektiv får man sedan följa händelseförloppet och jag tycker att det skapar en bra bild över hur olika personer reagerar i olika situationer. Ofta har man svårt att förstå hur olika människor tänker, men här får man en annan bild och kan förstå att vad man själv anser vara ett dåligt val helt enkelt kan vara det mest kloka valet, sett från en annan karaktärs vinkel.

Jag har hört och läst att det är många som klagat på att handlingen i sig inte är så värst intressant och engagerande, men jag måste säga att jag fann den väldigt medryckande och spännande. Karaktärernas trovärdighet och röstskådespelarnas entusiasm tillsammans med presentationen medförde att jag var väldigt noga med vilka val jag gjorde och jag kunde känna mig väldigt ångerfull vid vissa tillfällen i spelet när ett val jag gjort ledde till konsekvenser som gjorde min tänkta handlingsutveckling mycket svårare eller omöjlig.

Som thriller tycker jag verkligen att spelet levererar, åtminstone jag hade flera olika misstänkta gärningsmän under spelets gång, som ändrades ju närmare slutet jag kom. Och det är något jag verkligen gillar, framförallt i film, men nu även i spel, när man som tittare eller spelare inte i förväg vet vad som ska hända och när handlingen kan ta en helvändning och förändra allting.

Nu är dock spelet inte perfekt på alla sätt och vis. Några detaljer som jag tyckte var väldigt bra gjorda var grafiken, designen och ljussättningen. Man får verkligen den här noir-känslan som man vill ha i ett sådant här spel. Mindre bra var däremot kontrollen, och då menar jag inte alla dessa quicktime-events som spelet i stort sätt är uppbyggt av; utan hur människorna rör sig när man väl får full kontroll över dem.

Animationerna är lena, men känns inte trovärdiga i alla lägen och kan ibland rent utav kännas väldigt styltiga. Störst problem hade jag i en scen där man kryper runt på krossat glas, som de som spelat spelet säkerligen kommer ihåg. Det är totalt mörker och man guidar sig helt enkelt fram med hjälp av en tändstickas låga. Hur som helst var det i denna scen väldigt svårt att navigera sig runt, då man vid ett tillfället väljer att svänga höger och då helt plötsligt byter kameran vinkel, vilket gör att jag helt plötsligt vänder tillbaka igen och jag känner mig helt desorienterad. Detta problem löste jag dock genom att höja ljusstyrkan så att omgivningen blev betydligt enklare ut se.

En annan sak som blev lite störande i längden var dessa slagsmål, som i och för sig inte förekommer så ofta, men som kändes alldeles för långa och i alla fall jag blev väldigt irriterad av att missa att trycka på en viss knapp eller få till en speciell rörelse bara på grund av att jag tappat koncentrationen i dessa långa scener.

Dessa negativa sidor av spelet tycker jag dock inte påverkar mitt helhetsintryck av spelet, visst finns det saker som kunde gjorts bättre eller annorlunda, men jag måste säga att Heavy Rain är det hittills näst bästa spelet jag spelat på PS3, efter Uncharted 2 då så klart.

Heavy Rain är ett spel som gör saker som jag aldrig tidigare sett eller upplevt i andra spel, det är stämningsfullt, grafiskt väldigt snyggt och levererar en skön känsla och en spelupplevelse som jag tycker alla borde uppleva. Det är ett spel jag kan rekommendera alla som har ett PS3 att införskaffa. KÖP!