Om det är något jag är bra på så är det att införskaffa nya spel, desto sämre är jag på att faktiskt avsluta dem innan jag köper nytt eller går vidare till nästa. De senaste månaderna har jag dock varit förhållandevis lugn i mina inköp, men trots det har jag ändå fått en gedigen påökning i samlingen.

Som jag skrev för ungefär tre veckor sedan så fick man välja två gratis spel på PS Store som en del av deras ”Välkommen tillbaka”-kampanj. I mitt fall blev det till och med så mycket som fyra spel till PS3 och två till PSP. Detta tack vare att jag har två olika konton, ett master- och ett sub-konto, som både kunde utnyttja kampanjen.

Det var dock inte utan problem som Sonys tjänst kom tillbaka och jag skulle vilja passa på att tacka Nordisk Film för att de hjälpte mig med att byta mejladress på mitt masterkonto på ett väldigt snabbt och smidigt sätt. Hade jag inte fått hjälp med det så hade jag aldrig mer kunnat göra några fler inköp på PSN, vilket inte hade varit speciellt kul.

Det är så klart alltid roligt att få saker gratis, men om man som jag ibland har problem med att spela färdigt spel, framförallt när jag har så pass mycket att välja mellan, så är det inte alltid det bästa tänkbara scenariot.

Jag får för mycket att välja mellan. När jag väl har börjat på ett spel, kommer in en bit i det och sedan tar en paus, så har jag väldigt svårt för att ta tag i det igen. Det blir snarare så att jag går på nästa spel och kör det en liten stund för att sedan göra exakt likadant igen. Ett välkommet, men ack så störande problem.

Skillnad var det när jag var mindre och bara hade råd att köpa några spel om året på sin höjd. Då klarade jag verkligen ut spelen och körde igenom dem flera gånger. Det är även dessa spel som etsat sig fast som allra mest i mitt hjärta och som jag numera ser med mina nostalgiska öga på och fortfarande kan uppskatta lika mycket som jag gjorde då. Ett exempel på detta är remaken av The Legend of Zelda: Ocarina of Time som släpptes i förra veckan till 3DS. Ett spel som jag rankar som det näst bästa spelet någonsin och som jag fortfarande tycker är minst lika bra som det var då.

Det är inget jag kan säga om spelen som släpps nu för tiden. Med undantag för spel som har ett omspelningsvärde, som exempelvis Mass Effect, så är det väldigt sällan som jag faktiskt spelar om ett spel. Med tanke på hur mycket spel som släpps hela tiden ser det heller inte ut som att mitt sätt att spela kommer ändras. Jag måste ha de nya och intressanta spelen. Det är synd bara att de numera kommer så pass tätt inpå varandra.