Om det är någon av mina tre spelkonsoler som haft lite att göra under de senaste åren så är det utan tvekan Wii:n.

Men nu i december var det åter igen dags att damma av den gamla maskinen, och än en gång är det ett av Nintendos egna titlar som får mig att sätta Wiimoten i händerna. Och denna gång var det inte Marios eller Links tur att få stå i rampljuset, utan allas vår kära gorilla – Donkey Kong.

Originalet till Super Nintendo är ett av de bästa till konsolen, så förväntningarna på hans återkomst till Wii har varit minst sagt höga. Men efter att jag nu har gett den sista bossen däng kan jag konstatera att det är ett riktigt bra spel som är väl värt den femteplats jag gav det i mitt GOTY-inlägg.

Precis som i SNES-spelet så handlar det om att klara ett antal banor i varje värld, döda en boss i slutet av världen och sedan avancera till nästa. Nu är det dock inte sex världar, utan åtta precis som det brukar vara i Mariospelen.

Som vanligt är Nintendos väldigt lättillgängliga och barnvänliga i den bemärkelsen att det inte finns mycket till handling att prata om. Men det är ju för den delen inter därför jag spelar dem.

Här bjuds man istället på ren spelglädje och jag kan inte minnas när jag senast hade så här roligt när jag spelade ett spel.

Visst fanns det vissa ställen i spelet där jag blev ganska frustrerad, men jag ville aldrig ge upp, som jag ofta gör i andra spel. Istället försöker jag igen och igen tills jag till slut klarar det. Känslan som infinner sig när man väl klarat av ett svårt parti är nästintill obeskrivlig.

Längden på spelet kändes lagom, men sedan kan man alltid gå tillbaka till banor som man klarat för att samla alla pusselbitar och KONG-bokstäver och på så sätt ökar spelets livslängd markant.

Bossarna var av lite blandade svårighetsgrad och kvalitet, men jag tycker ändå att de bjöd på en bra utmaning och variation kontra det vanliga spelandet.

Det som jag tycker är lite negativt är dock att det på en del banor var lite snålt med checkpoints, framförallt på banor där man själv inte har kontroll över sidoscrollningen, såsom banor där man åker i gruvvagnen.

För den som spelat originalet kommer musiken att vara väldigt välbekant; man har nämligen använt sig av upphottade versioner av originalsoundtracket, vilket bara tillför extra till den totala upplevelsen.

Om du sitter med ett Wii och inte har införskaffat detta än så tycker jag att du ska bege dig ut och inhandla detta nu, för detta är ett spel som bär finnas i allas samlingar.