Jag måste säga att jag var väldigt skeptisk till en början, framförallt då jag av trailern fick väldigt starka Oblivion-vibbar. Visst var Oblivion ett bra spel i sin helhet, men jag tycker att det redan när det begav sig hade en del brister såsom grafiken, animationerna och gameplayet.

Därför blev jag lite tveksam när jag fick uppfattningen av att det var ännu ett Oblivion. Men tiden spelar en ett spratt visade det sig. När jag samtidigt började titta tillbaka och se på gameplay-filmerna från det så insåg jag hur otroligt mycket fattigare det var.

Det blev faktiskt lite av en överraskning för mig när jag satta mig ner med Skyrim och insåg att det är inte alls bara var en grafiskt upphottad version av föregångaren. Storyn i Oblivion minns jag knappt någonting ifrån, den var helt enkelt inte tillräckligt engagerande. I Skyrim var jag dock hela tiden intresserad av vad som skulle hända härnäst och snöade gärna in mig på sidospår lite då och då för att ta del av en större del av världen och vad den har att erbjuda.

Om det är något som jag tycker att Bethesda verkligen lyckats med så är det stämningen som infinner sig när jag spatserar runt i det karga vinterlandskapet till tonerna av vikinginspirerade melodier och sånger.

Ett av de bästa besluten som gjordes under skapandet av spelet var att de bestämde sig för att göra ett mer användarvänligt och anpassningsbart levelling-system, ett system som anpassar sig efter mitt sätt att spela. Jag ska inte under spelets första timma behöva bestämma mig för hur jag vill spela under nästkommande 40. Istället ska det vara som här, att om jag använder mig av skölden ofta, ja då ska jag bli bättre på att använda skölden. Samma sak vad gäller vapen och magier.

Jag brukar alltid vilja spela magiker i spel. Men det är alltid svårt att på förhand veta hur de är att spela, framförallt i ett spel som detta som jag hellre spelar i förstapersonsvyn för att få en större inlevelse. Det var därför riktigt bra att jag i ett tidigt skede av mitt spelande kunde testa på hur de olika magierna fungerade och bestämma mig för att det inte var något för mig, och således gå en annan väg utan att behöva starta om med ny karaktär.

Sedan är det ju alltid något speciellt mystiskt, spännande och storslaget med att ha med drakar, och det verkar aldrig bli uttjatat, i alla fall inte i min värld.

Jag är inte på långa vägar färdig med Skyrim, i den bemärkelsen man nu kan bli färdig med det. Men jag har tagit del av huvudstoryn och satt min fot på större delen av världen och är helnöjd med upplevelsen såhär långt. Vill jag ha mer så finns det i stort sätt oändligt med sidouppdrag att genomföra.

What I am? I’m a warrior with the soul and blood of a dragon, I’m Dovahkiin.