Det är väldigt sällan som ett spel kan få mig att ryckas med i berättelsen på samma sätt som film kan göra. Självklart har det sina förklaringar, bland annat det att de flesta genrer inom film helt bygger på en bra story, medan spelen snarare bygger på spelmekaniken.

I år skulle jag vilja påstå att det varit ganska tunnsått med intressanta spel om man ser till just story. Visst är Uncharted alltid roligt att följa, men särskilt intressant är den ju ändå inte. Deus EX bjöd på en bra story, men det var lite för mycket att ta till sig för att hänga med ordentligt, likaså med Portal 2.

Ett spel som jag däremot tycker ha lyckats förmedla en story på ett bra sätt är L.A. Noire. Man får följa Cole Phelps avancemang inom poliskåren på ett sätt som påminner mycket om filmmediets sätt att förmedla en story, men som här tar nytta av spelmediets alla fördelar vad gäller interaktion och inlevelse, mycket tack vare det förträffliga ansiktsanimationerna. Det blev det bästa av två världar.

Nog för att spelet kanske var lite i längsta laget, men jag tycker ändå att storyn höll genom hela spelet och lämnade det största avtrycket på mig i år. Sedan bör det även tilläggas att jag har en förkärlek till just thrillers och deckare när det kommer till film, så en helt otippad segrare blev det ändå inte. Nu hoppas jag bara att fler spel tar efter och kan komma med liknande och ännu bättre upplevelser.