Direkt efter att jag avverkat The Lost and Damned gav jag mig på nästa expansion i ordningen, och då pratar jag så klart om The Ballad of Gay Tony.
Till skillnad från många andra tyckte jag faktiskt mer om denna. Inte för att jag finner huvudkaraktären Luis Lopez intressant för fem öre; men allt runt omkring, såsom stämning, musik, karaktärer och ja, till och med färgvalet.
Det var dock lite av en besvikelse, när jag fick reda på att man än en gång tagit med intetsägande och stereotypa karaktärer, såsom Brucie, och nu även hans äldre bror.
I en direkt jämförelse känns The Lost and Damned väldigt grått och tråkigt, och jag tycker inte att själva motorcykelåkandet och gängkänslan fanns där överhuvudtaget. The Ballad of Gay Tony kan mer beskrivas som ett sedvanligt GTA med allt vad det innebär. Jag gillade GTA IV väldigt mycket, och denna expansion är inget undantag.
Vad jag dock inte tyckte var speciellt bra när jag satt och spelade igenom var alla de olika uppdragen där man tvingas åka helikopter, för där har Rockstar helt misslyckats med kontrollen, om den ens går att göra bra för konsol. Den är både svår att styra och det är svårt att sikta på fienden, och det leder till många frustrationsmoment som egentligen är helt onödiga.
Man har här spunnit vidare på konceptet med att försöka binda samman de olika berättelserna i de tidigare spelen och jag tycker man har lyckats väldigt bra. Det är intressant att se de händelserna som utspelades i huvudspelat från olika perspektiv.
Nu är jag ganska trött på GTA för tillfället, så nu dröjer det nog ett tag innan jag sätter min fot i Liberty City igen.
